IdaSahinkaya

Skolan gick väl inte som jag tänkt mig idag.. Men vad hade jag förväntat mig egentligen? Bortsett från att gråtit halva dagen i skolan så var det faktiskt ok. Tur att man har några som försöker pigga upp en, och jag vet, jag är tråkig och kanske verkar otacksam, men minsta lilla ni gör för mig betyder mycket.. Jag hoppas ni är medvetna om det. Min lärare sa sedan åt mig att gå hem.. Fanns inte mycket annat jag kunde koncentrera mig på, så jag åkte hem och här sitter jag nu. Solen skiner så fint, och jag vet att det är du som tar bort målnen på himlen. Jag vet att det är du! Oh.. Jag vet inte vad jag ska skriva elr hur jag ska börja.. Det är så mycket som jag vill få ur mig.. Så mycket jag vill att du ska veta. Jag var så ivrig inför sommaren, jag tjatade jämt på att jag ville ha sol, som om inget annat betydde något för mig. Glömde jag bort att påminna dig hur mycket du betydde för mig? Glömde jag bort det, i allt iver inför en årstid? Fick du tanken om att solen kanske var viktigare än dig? Nu har jag fått min sol. Det har vart så underbart väder sedan du lämnade denna värld.. Nu har jag fått min sol, och jag vill inte ha den längre! Jag vill att du är här, för du var min sol. För helvete.. Hur fan kunde du? Hur fan.. Varför sa du ingenting? Jag vill inte ha solen längre, hör du det? Hör du mig? Jag vill ha tillbaka min älskade vän, min solstråle..