IdaSahinkaya

En månad sedan du lämnade världen. Den värsta månaden i mitt liv. Min ängel, min solstråle och bästa vän, du kommer väl tillbaka? Det måste du, för jag vet snart inte vart jag ska ta vägen. Jag har sagt det och säger det igen; Det är så vackert väder och jag vet att det är du som drar bort alla moln från himlen så att solen kan skina på mig. Jag vet det. Oh, alla dessa frågor som kommer upp i mitt huvud gör mig galen. "Varför?" "Fick du lida?" "Hur kunde du?" "Mår du bra?" "Tänker du på mig?" "Minns du ens att vi två existerade?" Jag blir galen och vet inte vad jag ska skriva eller få ur mig. Jag vill bara att du kommer tillbaka! För det gör du väl?

Förlåt Robban, jag är medveten om att du vakar över mig, och jag förstår då att du vet om att jag inte ska gå på din begravning. Jag klarar det inte. Jag vill inte. Jag kan inte. Förlåt mig.. Men även om jag går o tar ett "sista farväl" så kommer det ändå inte bli ett sista farväl. För jag kommer aldrig släppa dig, jag kommer aldrig säga farväl. Förlåt.
Jag älskar dig, såklart.

---

Gick på stan idag med Alleball för att försöka tröst köpa mig något.. Hittade denna på GinaTricot för 150:-
Dessutom begravdes Andrea idag. Rasmus gick på den och la en ros från mig oxå. Jag ville inte gå på den heller..