21st Century
Hello!
Inte skrivit på länge! But whatever
I Måndags pierca jag naveln! Go Ida
TheBells skulle följa med o hålla handen ofc, men fick ett sms där de stod att stackaren ligger på akuten. De hjälpte mig dock på ett sätt, för helt plötsligt var jag mer orolig för henne än för piercingen. Men att pierca sig gick bra, lite lite ont men jag lever ju iallafall! De gick så pass snabbt så, höhö
Tisdags; Ingenting. Gymmet barrra
Idag har jag haft praktik igen på Alléhotellet. Jobbigt, as always.. Drog till gymmet efter. Fick sms från TheBells igen, och hon sa att hon låg kvar på akuten. Hon hade tydligen opererat sig! Jag vet inte riktigt vad de var för fel, men en aning om att det var blindtarmen.. Oh din drummel! Se till att komma hem, ok!? Akuten o grejer, du är ju inte riktigt klok. Hon trodde hon skulle få komma hem idag.. Men om hon är kvar imorrn funderar jag på att hälsa på henne om hon nu ligger inne i Norrköping. De är ju inte långt från min skola, så.. Men jag får se!
De är ju faktiskt när något sånt här händer som man lixom börjar tänka efter
"Varför hon?" "Kommer hon hem?" "Är hon okej?" alla dessa frågor
Även om jag vet att hon kommer hem. Även om jag vet att hon kommer må bra så blir man ändå så orolig när de kommer fram till ordet "operation - sjukhus". De förvärrar saken så mycket. Och min tid på sjukhus som jag upplevt efter allt med min bror, pappa osv blir det ett värre ord. Därför TheBells, vill jag att du tar ditt pick o pack o drar därifrån! För känner jag dig rätt skulle du dra tag i droppstället och rusa ut med de 120 km/h och samtidigt skrika "Blire rejv elr?!!" och skulle man be dig att ta de lite lugnt så skulle du ba säga; "Skiter väl jag i"
Nu ska jag mala mig till soffan o pilla naveln. Hörs!
Puss
"Robin Hård o Lille Fjong springer genom skogen,
udilali udilali hoppsan vilken daaaaag!"
Inte skrivit på länge! But whatever
I Måndags pierca jag naveln! Go Ida
TheBells skulle följa med o hålla handen ofc, men fick ett sms där de stod att stackaren ligger på akuten. De hjälpte mig dock på ett sätt, för helt plötsligt var jag mer orolig för henne än för piercingen. Men att pierca sig gick bra, lite lite ont men jag lever ju iallafall! De gick så pass snabbt så, höhö
Tisdags; Ingenting. Gymmet barrra
Idag har jag haft praktik igen på Alléhotellet. Jobbigt, as always.. Drog till gymmet efter. Fick sms från TheBells igen, och hon sa att hon låg kvar på akuten. Hon hade tydligen opererat sig! Jag vet inte riktigt vad de var för fel, men en aning om att det var blindtarmen.. Oh din drummel! Se till att komma hem, ok!? Akuten o grejer, du är ju inte riktigt klok. Hon trodde hon skulle få komma hem idag.. Men om hon är kvar imorrn funderar jag på att hälsa på henne om hon nu ligger inne i Norrköping. De är ju inte långt från min skola, så.. Men jag får se!
De är ju faktiskt när något sånt här händer som man lixom börjar tänka efter
"Varför hon?" "Kommer hon hem?" "Är hon okej?" alla dessa frågor
Även om jag vet att hon kommer hem. Även om jag vet att hon kommer må bra så blir man ändå så orolig när de kommer fram till ordet "operation - sjukhus". De förvärrar saken så mycket. Och min tid på sjukhus som jag upplevt efter allt med min bror, pappa osv blir det ett värre ord. Därför TheBells, vill jag att du tar ditt pick o pack o drar därifrån! För känner jag dig rätt skulle du dra tag i droppstället och rusa ut med de 120 km/h och samtidigt skrika "Blire rejv elr?!!" och skulle man be dig att ta de lite lugnt så skulle du ba säga; "Skiter väl jag i"
Nu ska jag mala mig till soffan o pilla naveln. Hörs!
Puss
"Robin Hård o Lille Fjong springer genom skogen,
udilali udilali hoppsan vilken daaaaag!"
Kommentarer
Postat av: bella
ida, fan va ja älskar dig.
Trackback
