IdaSahinkaya

Jag har nog aldrig varit så nervös som jag var igår! Finalen i Champions League spelades ju som ni säkert sett att jag skrivit om i bloggen haha. Den går inte att förklara med ord, men here I go (bara för er som inte såg den och dessutom för att det är en så härlig känsla att berätta!) Matchen blir 1-1. Förlängning med 15*2 = 30 minuter ja. Inget händer bortsett från giftiga chanser. Blir straffar. Vi sätter den första, Chelsea oxå. Vi sätter den andra, Chelsea med. Tredje straffen lägger Ronaldo. Jag sitter o säger "Nej baby, lägg inte straffen. (Trodde att det skulle vara för mycket nerver för han) Men jag övertalade mig sälv om att jag skulle tro på honom :) Men nae, han missade. Chelsea satte straffen efter. Vi satte en till straff och Chelsea oxå. Inne på sista straffen, vi satte den. Chelseas sista straff som kunde avgöra det hela.. John Terry kliver fram. Och han missar!! Fy helvete!! Då vare bara att köra på straffar igen, men denna gång 1 mot 1 straff lixom. Vi satte den, Chelsea oxå. Ny omgång. Vi satte den. Chelseas straff; Van der Sar (Manchesters målvakt) räddar!! Därmed blev vi världens bästa lag, konstaterat! Det var den värsta final man kan tänka sig. Många glädje tårar och fyfaaaan vad jag är glad! Gloooory gloooory Manchester United! Vi är bäst!